Första arbetsdagen för året gick bra, jag var på ett nytt dagis någonstans i någon helt ny Oslo-förort. Jag har inte så bra koll längre på vart jag är, bara vilka bussar jag ska ta...

Men det var ett bra dagis och jag blev väldigt bra vän med ett litet tjejigt tjejgäng måste jag säga, det var trevligt. Vi lekte med My Little Pony i ungefär tre timmar, och jag har aldrig förvrängt min röst så mycket. Men de tyckte det var väldigt underhållande när jag hade My Little Pony teater. Och så länge barnen är nöjda så är det ju bra.

Sen var vi i en gymsal i ungefär 1 timme. Barnehagen ligger i samma byggnad som en kirke, så de får vara i kirkens lokaler. Det bästa med den gymsalen var att det satt massa kristna budskap överallt. Helt fantastiskt måste jag säga.

Sedan målade vi blomster i en timme, vi hann även att äta ljummen risgrynsgröt och att läsa om sura prinsessor och fotbollsspelande feér. Herregud, jag har varit mer tjejig idag än vad jag har varit sammanlagt de senaste 10 åren. Fantastiskt.

Jag ska tillbaka till samma barnehage nästa vecka, tisdag - fredag. Det blir bra. Jag kanske ska öva in en ny My Little Pony teater i helgen, vi får se.


Jag slogs dock av en läskig insikt idag. Det var när snart 6-åriga Emma gick runt och nynnade på Lady Gagas nya låt Bad Romance som jag insåg det. Jag insåg att det är sådan musik som dagens barn växer upp med. Jag har aldrig tänkt på det så förut, men är inte det läskigt? Musiken är extremt dålig och idealet är ju ännu värre. Och 6-åriga Emma tycker redan att hon är lite bättre än alla andra, lite coolare än alla andra och lite för mycket översittare. Är det verkligen okej på ett dagis? Det känns konstigt, mest att allting sjunker i åldrarna. Snart kommer 1-åringarna nynna på Bad Romance och 10-åringar ska vara lika vuxna som vi 20-åringar ska vara nu. Det är ju fruktansvärt...
Sen har vi ju faktiskt barn som är normala, som inte har fastnat i Lady Gaga-träsket än. Jag ska göra allt för att hålla dom borta, mer Backstreet Boys till barnen! ;)

/ A