Jag vaknade med ett ryck och var kallsvettig och livrädd! Nej, det var ingen idé att somna om. Drömmarna skulle bara förfölja mig i sömnen... Jag hade drömt en klassiker. Hissen som störtar ned mot marken med ett slut i döden! Och som vanligt så vaknar man precis innan hissen ska slå i marken och krossas. Jag kommer ihåg att jag i drömmen tänkte att jag kanske skulle kunna hoppa i precis det ögonblicket då hsisen skulle störta i backen men avfärdade den idén snabbt eftersom jag sett på "Mythbusters" att detta var just en myt. Men som tur är var det ju bara en dröm..

Under hela dagen har jag varit ovanligt spänd dock. Medan jag promenerade ned mot centrum, längs fina Henrik Ibsens vei, blev jag vättskrämd av en longboard-åkare som svoschade förbi mig med hejdunderlig fart. När jag och A sedan mötte Lola vid busstermainalen var allt lite bättre. Vi småpratade om vad sådana drömmar betyder, just falldrömmar brukar ju avspegla ens sinnesstämning tydligen. När vi sedan kom hem till Fredrik Stangs gate (efter en ganska tung färd med mycket packning även denna gång) så blev valet så klart att ta hissen upp med den tunga packningen. Lovisa skojade: "Tove du borde nog inte åka hiss. Din dröm var nog ett tecken!". Jovisst tänkte jag. Tecken my ass. Men vad sker? Jo, efter den korta hissturen på en våning kommer vi inte ur hissen! Vi är fast. Hissdörren vill inte öppnas och hisssen vill varken röra sig upp eller ned. Så nu sitter vi där på hissgolvet och inväntar assistans, snor en grannes trådlösa internet, och bloggar...

Nämen skojade bara ( ; Efter att tillslut, efter lite om och men, fått hissen att åka en våning upp så var vi fria och glada. Men det där med tecken, hm, kanske något jag borde tänka över, noot!

Denna sjukt skillade människan förgyller min kväll idag i alla fall ( =

/>

Och Lovisa kom med surprises hemmifrån, jippi. Tack mamma (familjen?) för allt godis (och toapappret och disktrasorna mm)! Dock måste jag påstå att godiset slår högst, oj vad gott det ska bli ( ;

Over and out / T