Bröllop = fetflopp
Tjohoo! Nu har jag sökt ett jobb som passar mig som handen i handsken. Om jag inte får det är det något fel alltså. Och då inte på mig utan på arbetsgivaren. Jag är hoppfull idag, solen lyser och jag skräddarsyr ansökningar på löpande band.
Bilderna från äppelpallningen är väldigt fina tycker jag, speciellt den på Tove aka Crazy Eyes. Jag gillade att sitta uppe i trädet, det kändes häftigt. Nästan likadan adrenalinkick som fallskärmshoppning. Nästan.
Igår kollade vi på Bröllopsduellen, vilket är en film jag verkligen inte förstår. Eller jag förstår ju filmen, men inte hela den grejen, att de hypar bröllop och att förlova sig och gifta sig och allt runtomkring så himla mycket. What's the big deal? Jag fattar det inte alltså. Jag känner ingen dödlig längtan efter att gifta mig direkt. Men det kanske bara är jag. Och mina roomies såklart. Vi är alla tre normala svenska ungdomar med drömmar om att rädda världen från ondska och miljöförstöring istället för drömmar om att dra på oss vita klänningar med tyll och spets som kostat oss alla våra besparingar och vandra uppför en dum gång i en dum kyrka.
Fast sådana filmer kan vara kul att titta på ändå. Man upptäcker ju nya saker man inte vill göra och nya val man inte kommer att välja ju längre livet går. På samma sätt som man hittar saker man måste göra och val man längtar efter att välja. Såärdet.
Jag kommer säkert ändra mig också. Det skulle vara kul om jag om tio år eller nåt har värsta traditionella sagobröllopet med en sjuvåningarstårta och en fet diamantring. Då ska jag äta upp mina ord. Det lovar jag. Och min hatt kanske.
Mors! /Lo
Bilderna från äppelpallningen är väldigt fina tycker jag, speciellt den på Tove aka Crazy Eyes. Jag gillade att sitta uppe i trädet, det kändes häftigt. Nästan likadan adrenalinkick som fallskärmshoppning. Nästan.
Igår kollade vi på Bröllopsduellen, vilket är en film jag verkligen inte förstår. Eller jag förstår ju filmen, men inte hela den grejen, att de hypar bröllop och att förlova sig och gifta sig och allt runtomkring så himla mycket. What's the big deal? Jag fattar det inte alltså. Jag känner ingen dödlig längtan efter att gifta mig direkt. Men det kanske bara är jag. Och mina roomies såklart. Vi är alla tre normala svenska ungdomar med drömmar om att rädda världen från ondska och miljöförstöring istället för drömmar om att dra på oss vita klänningar med tyll och spets som kostat oss alla våra besparingar och vandra uppför en dum gång i en dum kyrka.
Fast sådana filmer kan vara kul att titta på ändå. Man upptäcker ju nya saker man inte vill göra och nya val man inte kommer att välja ju längre livet går. På samma sätt som man hittar saker man måste göra och val man längtar efter att välja. Såärdet.
Jag kommer säkert ändra mig också. Det skulle vara kul om jag om tio år eller nåt har värsta traditionella sagobröllopet med en sjuvåningarstårta och en fet diamantring. Då ska jag äta upp mina ord. Det lovar jag. Och min hatt kanske.
Mors! /Lo
Kommentarer
Trackback