Så, nu har Lovisa lämnat oss. Vi följde henne till bussen för att ta avsked och det blev tämligen känslosamt. Hur ska vi kunna klara oss åtskiljda? Vem ska nu vinna golf praktiskt taget varje gång vi speler? Vem ska använda curry i nästan varje maträtt så att det doftar orientaliska kryddor i hela lägenheten? Och vem ska glatt titta ut ur köket sådär på kvällskvisten och fråga mig om jag vill ha lite gröt? Dessa livsviktiga frågor ställde jag till mig själv när jag och Amanda lunkade iväg från bussterminalen där vi just lämnat vår roomie för en troligtvis urtrist bussresa hem till Örebro. Väl ute på Jernbanetorget pågick det förövrigt en tävling av något slag och när man tittade ut över hela Carl Johan så kryllade det av människor som som trängdes och knuffades. Men ojoj, vad är då detta!? Mina beskymmer sedan tidigare var nu som bortblåsta och när sanningen blev klar visste jag att detta skulle bli en bra dag (trodde jag, ovetandes om vad som komma skulle). Det var Bondens Marknad. Hundratalet tält var upställda längs gatan och matdoften osade upp från varenda en av tälten. "Jag är i himmelriket!" var min första tanke. Smakprovernas himmelrike bör tilläggas. Men himmelrike som himmelrike liksom! Allt fanns; från det hårdaste och grövsta knäckebrödet till det luftigaste och ljusa mjukbrödet; från den mest vällagrade osten till den mögligaste; från den sötaste sylten gjord på handplockade norska vildbär till den bittraste sylten gjord på rårörda lingon... Ja, jag skulle kunna hålla på i evigheter med att försöka att visualisera denna tillställning för er. Förresten, har jag nämnt att det rörde sig om smakprover, alltså både gratis och ( på grund av kvantiteten) mättande! Jag och Amanda strukturerade upp vår provsmakningsturné och när vi väl var i startgroparna började problemen att dyka upp. För det första var det alldeles för mycket folk. Hungriga och giriga turister som bara ville äta gratis blockerade varenda yta längs trottoarerna.. Usch och fy! Det var ju inte jag och Amanda i alla fall. Turister alltså. Äta gratis hade vi ju inget problem med. Men nu blev det aldrig något äta gratis när allt kom till kritan, för tanken hade helt plötsligt slagit mig: "Detta blir min död". Ingen panik. Bara ett konsaterande. Rubrikerna på alla tidningar hemma i sverige fanns plötsligt på min näthinna: "20-åring död i SVININFLUENSA efter att ha blivit smittat på Bondens Marknad". Aldrig i mitt liv att jag ska gå och smaska på något som troligtvis flera tusen andra äckliga människor redan fingrat på och möjligtvis smittat ned avskräckte mig till den grad att jag utan att blinka vände på klackarna och travade raskt hem. Nej, du Svininfluensa, så enkelt får du mig inte på fall! Men jag vet att du vill åt mig, så jag är på min vakt!

Men denna upplevelse har nu fått ännu värre konsekvenser än svininfluensan. Och då tänker ni säkert: hur kan det vara möjligt? Jo, alla dessa väldoftande delikatesser har fått mig att bara tänka på en ända sak: choklad! Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Åh, choklad! Abstinens på hög nivå ska ni veta. Jag har än så länge avstått från mina frestelser och levt ett liv utan choklad i snart två veckor. Men det blir nog ändring på det snart. När Lovisa kommer hem (till Oslo alltså) så kommer hon med dyrbar last. En 200g marabou-chokladkaka till bara mig. Mmmmmmm!

Just nu kollar jag och Amanda på Alladin och Rövarnas Konung (3:e filmen) på norska. Mycket intressant och faktiskt väldigt lärorik. När Lovisa kommer tillbaka kommer vi vara grymma på norska ( =

Igår kväll tillbringade vi lite tid framför youtube och BackstreetBoys-videos. Vi fastnade speciellt för "Get down"-videon (http://www.youtube.com/watch?v=j5XOjnpX3-w) och gjorde upp planer på att lära oss den otroligt komplicerade koreografin. Då vandrade mina tankar vidare på en annan dansant person. Var tvungen att kolla på lite andra roliga klipp!

http://www.youtube.com/watch?v=hVMg9jlSIeM

http://www.youtube.com/watch?v=CWIvA8ZstWg&feature=related

The one and the only: Napoleon. Min hjälte och förebild i många avseenden!

Nä, nu blire té och försök till rostade mackor! /Tove