Hej.
I onsdags kom vi alltså hit till Oslo med höga förväntningar. Vi hade sjukt mycket packning, fyra stora resväskor, en dramat, en sporttrunk, två dataväskor och två ryggsäckar, varav en gigantisk, och det krävde en del slit att stiga av på tågets förrädiskt smala trappsteg. Vi tänkte dock att lägenheten låg så centralt att det skulle vara onödigt att betala spårvagnskostnader och började därför att gå. Och vi gick och vi gick och vi gick. Fast med rätt så minimala mellanrum stannade vi och pustade och flämtade. Vi hade gjort upp optimistiska planer med kvinnan vi skulle få nyckeln av då vi beräknat att det skulle ta oss ca 25 min att promenera med bagaget till Frogner. Efter 45 min insåg vi att vi var tvungna att höra av oss så hon inte skulle tro att vi avlidit någonstans på vägen. 35 minuter senare var vi framme på vår gata svettigare än vi någonsin varit och med sönderbrutna axlar. Vi hade då kommit fram till att vi hellre skulle slicka under alla resväskehjulen än gå den dödsvandringen från stationen en gång till. Kvinnan som mötte oss skrattade väldigt mycket och tyckte att vi varit extremt korkade. Det tycker nästan jag med så här i efterhand, men å andra sidan fick vi ett ganska långt träningspass vilket passar bra in i vårt nya nyttiga liv.

Det första vår hyresvärds bekanta berättar för oss är att han, hyresvärden alltså, är homo. Vi, som inte riktigt greppat norskan än förstod inte vad hon menade eftersom det är en lite lustig sak att säga. Också då det ju inte har någon som helst betydelse. Vi undrade varför han hyrde ut sin lägenhet med så kort varsel, och då var det tydligen ett väldigt logiskt svar: att han ju är bög. JAHA! tänkte vi, det förklarar ju allt. Homosexuella män spontanhyr ju ut i mycket större utsträckning än de heterosexuella. Det vet väl alla. Eller?

Vi insåg dock snabbt tjusningen med att han är just homo då vi tittade runt i vårt nya hem. Det är extremt flott inrett, väldigt stilrent med vita väggar och ljust parkettgolv, skinnsoffor, glasbord, platt-TV och ett stort gediget matbord i ek. Nice som tusan! På väggarna finns några få tavlor och vi fastnade för en med tre halvnakna män varav en som står i ett regn och drar fingrarna sensuellt genom håret. Väldigt rolig tavla som definitivt får sitta kvar, haha. Tror till och med Tove har döpt de tre männen. En annan inredningspryl är en enorm grön växt som står och skymmer halva TV-rutan som tydligen är Halvors ögonsten och som hon betonade att vi absolut inte får glömma bort att ge näring och vatten. Vi döpte honom till Bob och vi stör oss på Bob varje dag.

När vi skrivit kontrakt (vilket var läskigt!) började vi göra fint. Vi städade litegrann eftersom vi har en dammallergiker ibland oss och eftersom vi ville ha det så fräscht som möjligt när vi skulle börja packa upp. Sedan lade vi in alla våra kläder i lådor, delade upp badrumsskåpet systerligt och gjorde lite hemtrevligt. Tove hittade en trevlig överraskning när vi skulle bädda sängarna, bakom en lampa i hörnet stod en av Halvors lite mer privata ägodelar, en flaska glidmedel... Vi vill inte spekulera i innehållets användningsområden utan har bara ställt in flaskan längst ned, längst in i garderoben, där vi för övrigt fann en mycket fin regnbågsflagga vi tänkte hänga upp på balkongen. Vilket vi sen inte gjorde, eftersom vi på kvällen hörde vår granne stå på sin balkong och skrika rasistiska uttalanden, då antog vi att hon inte är så tolerant när det gäller läggning heller.

Vår allra första middag i lägenheten bestod av makaroner och ketchup (curryketchup för mig som har curry på allt) och en liten knäckebrödstårta för Toves del eftersom hon fyllt år. Hon fick en present också, boken "Den som inte tar bort luddet ska dö". Vi tittade sedan på champions league och poppade popcorn som vissa av oss, nämner inga namn, brände till en stor svart klump vi var tvungna att kasta ut på balkongen. Det var för övrigt då grannen började skrika, så först trodde vi hon skrek åt oss och lukten av bränt som osade ut från vårt lilla kök.

Som en sammanfattning är vi mycket mycket nöjda med vår fina nya lägenhet och glada över att vi ännu inte har bråkat om disken.

Yours sincerely, Lovisa