Barn är fantastiskt underbara, när dom inte är jobbiga. Dom är faktiskt inte jobbiga så ofta, bara när det är lunchdags och de måste sitta stilla. Då är det oroligt (i dubbel bemärkelse). Annars så är de faktiskt fantastiska. Det var otroligt stor skillnad att jobba med stora barn mot att jobba med små barn.
Idag har jag ritat i flera timmar och fått massa teckningar, jag har lagt pussel och fascinerats av hur duktig treåringen var och jag har hängt med Yosef som tyckte det var roligt att säga: "Amanda, vad heter du?". Han höll på med det i ca 2 timmar, sen gav han upp.
Men det har varit en koselig dag och jag taggar för imorgon. Fredagskänsla! Äntligen...

I övrigt så har jag faktiskt inte varit så farligt trött idag på jobbet, trots att jag gick upp klockan 5 och började promenera mot stationen för att möta Josefin. Bussen var tidig, jag hade fel mobil och J frös. Så kan det vara, men vi tog trikken tillbaka och resten av historien har ni ju fått från L. Jag tyckte dock att taaadaaa var en utmärkt entré och det var roligt att se en yrvaken L i sovrumsdörröppningen med ett hjärta som bankade utanför bröstet. Haha!

Nu sitter vi här i soffan och kollar på The Holiday för andra gången ikväll. L stickar dock fortfarande och J sitter och säger abryt hela tiden. Jag funderar på att sova men tänker att jag vill hänga med J så mycket som möjligt och att jag kan sova på söndag. (Oavsett hur trött man är när man går upp så är man inte trött på dagiset för ungarna tillåter inte det)

Jossefin hälsar! (Trots gästbloggandet)

/ A