Detta kommer att bli världens längsta blogginlägg genom tiderna. Guinnes-rekordbok ring mig! (PS. Allt är kaffets fel)
Idag har jag fått många frågor besvarade. Bland annat vilken size jag ska ha på min kate, vad huske betyder men framförallt hur jag reagerar på att dricka 6 koppar kaffe.
Problemet är att kaffet på jobbet är så otroligt gott. Lyxkaffe. Men resultatet är nu att jag sitter vid datorn och kan inte få mina ben att vara stilla. Trots att jag jagat runt i lekplarken efter sjutton barn och därefter sprungit en härlig runda i Vigelendsparken så rusar fortfarande koffeinet i mina ådror. Jag ska berätta, på ett väldigt simpelt sätt (orkar inte med några långa meningar här inte), hur det har kunnat blivit på detta viset. Kom till jobbet kl 8.00. Drack en kopp svart kaffe. Jag var trött, blev pigg. Byggde med lego. Drack två koppar kaffe med mjölk. Blev piggare. Fick storhetsvansinne och började att bygga ett legoslott. En unge kraschade det med sin brandbil. Skit samma tänkte jag och började brygga mer kaffe till lunchen. 12.00 var kaffet klart. Lagom till brödätandet. Drack mitt kaffe till en stor bit chokladtårta. Det samkade ljuvligt. Sen gick vi ut. Det var kallt. Kl 14.00 var den femte koppen bryggd och placerad i min hand. Satt i höstsolen och snackde norska med arbetskamraterna mina. Sprang sen runt lekparken i en timme och jagade barnen. H, min "chef", undrade vad det var för fel på mig. Jag svarade. "Feil? Jeg er kempepigg fordi jeg har drukket litt mye kaffe idag". Hon sa då att det bara var bra att någon orkade med att underhålla barnen. "Takke kaffet" svarade jag. Tog en siste kopp kaffe innan jag skulle sluta för dagen. Det fanns ju kvar. Här ska inget gå till spillo. Inte heller den sista skvätten mjölk. På bussen hem var det mycket folk. Jag var så hyperaktiv så att det känndes som om mina ögon skulle ploppa ut. Halvvägs hem åkte vi förbi en affär med kitear, kite-, wake- och surfbrädor. Jag vill ha en egen kite. Så jag gick av, spontant, utan att reflektera över min försenade hemkomst. Butiken var awsome. Jag sa till personalen som ville hjelpe mig att jag skulle köpa en. Då fick jag jättebra hjälp. Han var sjukt kunnig. Men jag ljög. Jag ska inte köpa någon kite, inte nu i alla fall. Kaffets fel att jag ljög. Fy. Men jag vet nu vad jag ska ha till framtida bruk. Tog nästa buss hem. Kaffetåååve likes Oslos kollektivtrafik. 12 bussar/h under rusningstid. Inte konstigt att denna stad har lite bilar. Kom hem. A var borta. Jag fick en superflott idé. Den bestod av inlåst post och en pinsett. Dålig idé. Blev påkommen av en granne som nu tror att jag är en posttjuv. Hade spring i benen. Sprang i vige. Åt. Sitter här, vid la computer! The end.
Så kan det gå... Men i alla fall så var Vigelandsparken otroligt hemmatrevlig på något underligt sätt denna kyliga hösteftermiddag. Turisterna hade dragit sig därifrån och parken besöktes nu av alla "locals". Hundar och ägare lekte på gräsytorna. Löpare trampade grus på stigarna. Skatare droppade ned från trapporna. Och barnfamiljer matade vitkindade gäss och gräsänder med leftovers från deras dagliga bröd-lunch. De enda som inte såg ut som att vara locals var två munkar som gick runt i klassiska orangea tygstycken virade runt kropparna. Brrrrrr så kallt! Men väldigt interessanta gäster faktiskt!
Jag funderar på om jag ska äta lite sjokolade nu. Troligtvis kommer jag att bli ännu mer hyperaktiv och rastlös men det är ju helg och jag är värd lite gotti-gott efter en slitsam men ack så rolig jobb-vecka. Dessutom lider jag inte så mycket av att studsa runt här i lägenheten för jag har ledigt imorgon. Wohoo! Det är nog jobbigare för A och L som måste stå ut med mig ikväll. Japp, det avgör det. Sjokolade here I come, mmmmm!
Over and Out /Tåååve
Problemet är att kaffet på jobbet är så otroligt gott. Lyxkaffe. Men resultatet är nu att jag sitter vid datorn och kan inte få mina ben att vara stilla. Trots att jag jagat runt i lekplarken efter sjutton barn och därefter sprungit en härlig runda i Vigelendsparken så rusar fortfarande koffeinet i mina ådror. Jag ska berätta, på ett väldigt simpelt sätt (orkar inte med några långa meningar här inte), hur det har kunnat blivit på detta viset. Kom till jobbet kl 8.00. Drack en kopp svart kaffe. Jag var trött, blev pigg. Byggde med lego. Drack två koppar kaffe med mjölk. Blev piggare. Fick storhetsvansinne och började att bygga ett legoslott. En unge kraschade det med sin brandbil. Skit samma tänkte jag och började brygga mer kaffe till lunchen. 12.00 var kaffet klart. Lagom till brödätandet. Drack mitt kaffe till en stor bit chokladtårta. Det samkade ljuvligt. Sen gick vi ut. Det var kallt. Kl 14.00 var den femte koppen bryggd och placerad i min hand. Satt i höstsolen och snackde norska med arbetskamraterna mina. Sprang sen runt lekparken i en timme och jagade barnen. H, min "chef", undrade vad det var för fel på mig. Jag svarade. "Feil? Jeg er kempepigg fordi jeg har drukket litt mye kaffe idag". Hon sa då att det bara var bra att någon orkade med att underhålla barnen. "Takke kaffet" svarade jag. Tog en siste kopp kaffe innan jag skulle sluta för dagen. Det fanns ju kvar. Här ska inget gå till spillo. Inte heller den sista skvätten mjölk. På bussen hem var det mycket folk. Jag var så hyperaktiv så att det känndes som om mina ögon skulle ploppa ut. Halvvägs hem åkte vi förbi en affär med kitear, kite-, wake- och surfbrädor. Jag vill ha en egen kite. Så jag gick av, spontant, utan att reflektera över min försenade hemkomst. Butiken var awsome. Jag sa till personalen som ville hjelpe mig att jag skulle köpa en. Då fick jag jättebra hjälp. Han var sjukt kunnig. Men jag ljög. Jag ska inte köpa någon kite, inte nu i alla fall. Kaffets fel att jag ljög. Fy. Men jag vet nu vad jag ska ha till framtida bruk. Tog nästa buss hem. Kaffetåååve likes Oslos kollektivtrafik. 12 bussar/h under rusningstid. Inte konstigt att denna stad har lite bilar. Kom hem. A var borta. Jag fick en superflott idé. Den bestod av inlåst post och en pinsett. Dålig idé. Blev påkommen av en granne som nu tror att jag är en posttjuv. Hade spring i benen. Sprang i vige. Åt. Sitter här, vid la computer! The end.
Så kan det gå... Men i alla fall så var Vigelandsparken otroligt hemmatrevlig på något underligt sätt denna kyliga hösteftermiddag. Turisterna hade dragit sig därifrån och parken besöktes nu av alla "locals". Hundar och ägare lekte på gräsytorna. Löpare trampade grus på stigarna. Skatare droppade ned från trapporna. Och barnfamiljer matade vitkindade gäss och gräsänder med leftovers från deras dagliga bröd-lunch. De enda som inte såg ut som att vara locals var två munkar som gick runt i klassiska orangea tygstycken virade runt kropparna. Brrrrrr så kallt! Men väldigt interessanta gäster faktiskt!
Jag funderar på om jag ska äta lite sjokolade nu. Troligtvis kommer jag att bli ännu mer hyperaktiv och rastlös men det är ju helg och jag är värd lite gotti-gott efter en slitsam men ack så rolig jobb-vecka. Dessutom lider jag inte så mycket av att studsa runt här i lägenheten för jag har ledigt imorgon. Wohoo! Det är nog jobbigare för A och L som måste stå ut med mig ikväll. Japp, det avgör det. Sjokolade here I come, mmmmm!
Over and Out /Tåååve
Kommentarer
Trackback