Yes, då var man i Oslo. (Den tråkiga, gråa staden som bara består av gråa hus, enligt vår käre far).

Sanningen om Oslo kommer här, ur en synnerligen berest Örebroares perspektiv. Det första jag tänkte när bussen anlände till hamnen, och båtarna med lanternor och färjans tusen lampor i sån där fin ljusslinga lyste upp mörkret, var att det kändes som ett stort Lysekil. Mysigt, hemtrevligt men stort. Sedan klev jag av bussen och ser en syrra som oroligt undrar varför jag aldrig kliver av Swebus express, när jag egentligen sitter på den knallröda bussen (som innehöll en nynnande turk som trummade takten och en viskande busschaufför).

Lyckligtvis lystrade hon till min ljuva stämma och återföreningskänslan var stor. Det slog mig även att jag på riktigt växt om min storasyster. Vi mötte Amanda och påbörjade vår vandring mot lägenheten längs Karl Johan. (Som är centrum, jag har fattat det nu). Det var finfint hemma hos kollektivet och jag skulle också lätt kunna spendera ett halvår hos Halvor. (Trots att jag anmärkte lite på tapeten som ju liknar den vi hade i hallen hemma för längesen, så tycker jag det är väldigt fashionable med skinnsoffa, en klocka med bokstäver istället för siffror och det fräscha köket).

Helgen har spenderats både i lägenheten (american pancakes - jatack, lussebak - julstämning på hög nivå!, hemmagjord pizza, kanelkaka, Love Actually och en massa julmusik idag) och på staden (nakna människor i en hel park - de är inte pryda i Norge inte, en titt på Lovisas arbetsplats - värsta lyxrestauranten alltså, julmarknad! vid hamnen, skridskoshow inne vid fontänen - hallondricka ur isglas, och så lite titta i affärer och faktiskt inköp av julklapp). Hur Norge känns inte allt? Stickade röda tröjor, skinntofflor, julegröt och en brinnande eld i en kåta bland renhorns sniderier.

Just nu sitter Lovisa och monterar adventsljusstaken och doften av saffan ligger i luften. Jag gillar det. Och jag gillar att jag låter som en Året Runt-skribent. Men det är sånt som krävs av julen. Man ska vara traditionell och skriva saker som "med doften av saffran i näsa och Ulf Lundells 'Snart kommer änglarna landa' i öronen sitter jag här och ser ut över ett vinterkargt landskap". Det vinterkarga landskapet består här av hyreshus och gula balkonger men jag det gör inget, för i fönstret lyser en elljusstake nu! (Bra gjort, Lovisa, jag ser!).

Jag har en tendens att skriva i ett år när jag väl kommit igång, och det är egentligen inte meningen då man gästbloggar, det ska vara ett kort koncist inlägg som bryter lite mot det vanliga som står på bloggen. Det är dags att avsluta, helgen har varit massa mysig och om jag inte hade skolböckerna bredvid mig skulle jag tro att det var jullov!

Ha det så fint allihop och tack för mig!

//Agnes