Idag är det måndag och jag har som vanligt inte jobbat. Det är alltid dåligt med jobb på måndagar. Det är en konstig grej. Men imorgon ska jag jobba i alla fall, ute i Ammerud. En av förorterna jag varit i förr, dock på ett helt nytt dagis. Men det är bara att köra hårt, för sen är det jullov. I alla fall från dagisen.

Så idag har jag slagit in julklappar och packat litegrann. Vi har varit på banken där vi träffade arga tanten. Jag trodde att hon hade flyttat härifrån eller trillat av pinn. Mest med tanke på att det varit så tyst på senaste och lägenheten där vi antar att hon bor har sett så tom ut. Men där var hon, alldeles livs levande..

Jag har även dammsugit hela lägenheten och dammat lite. Det måste ju vara fint när vi åker härifrån, det känns dock som att jag vill göra det mesta imorgon kväll. Jag påbörjade även kylskåpstaberaset, det kan ju inte stå kvar massa grejer där inte. Jag måste komma ihåg att vattna Bob också, annars kan det bli tråkigt..

Just nu sitter jag och kollar på Wallander, den engelska varianten. Jag förstår inte grejen - det utspelar sig i Sverige, alla har svenska namn - allting är helt enkelt jättesvenskt men alla pratar engelska. Varför?
Fast än så länge så tycker jag att den här versionen är mycket bättre än den svenska. Svenska Wallander är så galet värdelöst...

Lalala, jag hoppas att Lovisa kommer hem snart, för jag är lite trött nu...

/ A

Shit shit shit, vi har haft världens häftigaste och mest äventyrliga söndagsförmiddag!

Jag ska börja från början...

Klockan 8.30 imorse var det rise and shine i kollektivet. Vi tog oss relativt lätt upp ur de varma sängarna ut i isdrottningens palats (vardagsrummet). Jag värmde gröten och bredde mackor som förtärdes framför TV:n som bjöd på julkalendern och Bumbibjörnarna, helt rätt sätt att starta dagen på. Vi tog på oss alla underställ vi äger, de varmaste gympaskorna, vinterjackorna och tomteluvorna.
När jag stod och gjorde gröt hördes det en gigantisk smäll någonstans över oss i byggnaden, och sedan några mindre. 10 minuter senare stod det två politibilar och en ambulanse utanför. Vi vet dock inte vad som hade hänt, men uppenbarligen något dåligt.
Vi påbörjade vandringen mot Majorstuen T-bane där vi skulle möta Lovisas arbetskamrater kl 10. Vi var dock tidiga och fick stå och vänta men efter ett tag kom Miao bärandes på två bobbar! Vi blev lite förskräckta och tänkte att såna är farliga och att det absolut inte är kälkar som vi trodde vi skulle åka.
Det var nu Chong skulle komma med sin bil och hämta upp oss, dock så hade han försovit sig eller något sådant, så vi sprang till T-banen och hoppade på den, men gick av efter 2-3 stoppställen för att vänta på Chong som skulle hämta upp oss. Han kom aldrig för att det är tydligen inte så lätt att hitta i Oslo, så tillslut hoppade vi på T-banen igen, men fick gå av halvvägs och ta bussen, för tydligen så körde inte T-banen ända upp. Men tillslut kom vi dit vi skulle och Miao visade oss backen där vi skulle åka. Lite mer förskräckelse infann sig, i alla fall hos mig.
Vi hade bara två bobbar så jag och Lovisa delade, först tänkte vi att båda kunde sitta men det funkade verkligen inte, så jag bestämde mig för att stå upp bakom henne och hålla i mig i hennes jacka. Det gick skitbra! Allt som allt åkte vi tre åk, om ni någon gång har sett rodel på TV så kan ni tänka att det här var ungefär som det, fast med en bob istället. Men en kort sammanfattning av de tre åken:

Första åket: Allt var nytt och vi hade ingen aning om hur backen såg ut eller hur man skulle svänga på rätt sätt, men det gick relativt bra. Jag slängde mig bara av tre gånger, mest för att det antagligen skulle göra mer ont att stå kvar på bobben. Men så länge man slänger sig lite smidigt på sidan och glider på snön så gör det inte alls ont.
Andra åket: Vi var kungliga det andra åket! Vi körde hela backen i ett sträck, utan att jag ramlade eller slängde mig av för den delen. Och det gick så jävla fort på vissa ställen, säkert 40 km/h. Snacka om adrenalinkick!
Till detta åk hade även Chong hittat fram rätt och körde med Miao, det gick väl sådär - båda hade lite ont när de kom ner. Men Miao tyckte vi var väldigt flinka som inte hade ramlat en enda gång!
Tredje åket: Det gick nästan lika bra som andra åket, i alla fall lika fort. Dock hamnade vi lite fel på ett ställe där det var lite vanskeligt, för det var en stor skåra med massa stenar, så jag fick slänga mig av och landade såklart på en av stenarna. Det gjorde lite ont i början men adrenalinet tog över! (Det gör dock lite ont nu när jag sitter, men No pain, No gain som jag brukar säga)

Efter det tredje åket var det dags att åka hem, time for some sushi! Men det kändes mest som att vi irrade runt i bilen i ungefär en halvtimme, ibland visste jag vart vi var ibland inte. Men till slut kom vi fram till Aker Brygge och restaurangen. Så gick Lovisa till jobbet och jag tog en promenad hem.

Nu sitter jag i mjukiskläder och lyssnar på julmusik och har det koseligt. Förhoppningsvis blir inte L så sen idag så vi hinner dricka lite julmust och tända det fjärde ljuset. =)

Lite pics från äventyret:


Cooling där..


WOOOOHOOOO!!


Miao är taggad!


Sådär körde vi hela tiden, det gick asbra! Yey! :D


Alltså, det var det roligaste jag någonsin gjort tror jag. Helt galet! Adrenalinkicken var helt galen och det kändes som att man kunde klara av vad som helst. Shit! Jag vill göra det igen, nu! Men vi ska åka upp och göra det efter jullovet, jag ser verkligen fram emot det. Vi har dock planer på att införskaffa en egen bob till kollektivet. (En till bob alltså, haha).

Det borde vara en sport, att köra bob sådär. Jag och Lovisa skulle ställa upp direkt och vinna över alla!

/ A

Gårdagen var najs, riktigt najs!

Dagen började med ännu en extrem sovmorgon, vi gick upp runt halv ett skulle jag tro. Men det är skönt att sova sådär länge, jag gillart.
Sedan spenderade vi fyra timmar med att lyssna på nya Backstreet Boys-skivan, om och om igen för att lära oss texterna lite bättre.

På eftermiddagen gick vi till Pepes pizza, det har jag sett fram emot länge och väl måste jag säga. Det var dock kö när vi kom dit, det var lite oväntat, men vi hade tur som bara var två för vi fick gå före i kön, vi kom fram till att det nog var Lovisas karma, det är bra att ha den ibland alltså. Jag åt pizza med mozzarellaost och parmaskinka och njöt av livet. Pizza är ganska enkelt att sakna för det är så sjukt gott, men det är ju så hutlösa priser på pizza i det här landet, så det blir verkligen vardagslyx - i Sverige är det ju vardagssunk nr. 1.

Efter att ha avnjutit den fantastiska måltiden så rörde vi oss mot Oslo Spektrum, det var inte direkt någon kö så det gick smidigt att komma in. Det visade sig att vi hade lyckats få asbra platser, vi satt rätt framför scenen i alldeles lagom höjd. Det var riktigt najs!
Det var inget förband, det var faktiskt skönt - förband kan ha en tendens att vara dåliga och inte alls vad man vill se. Nej, det var en DJ som körde massa partylåtar - t.ex. några av Backstreet Boys låtar, det var ju lite roligt. Men det var najs. Och det var ju massa människor på golvet framför scenen, så det var nästan som att sitta och kolla på krogen uppifrån, hehe.

Lalala, sen kom Backstreet Boys och var det bästa jag någonsin sett! Jag började gråta lite när de kom in på scenen, jag blev så överväldigad - den här gången också. Men helt plötsligt stod dom liksom där och entrén var det coolaste ever.
Konserten var så fantastisk, mest för att dom hade utformat en riktig show. Det hade spelats in massa roliga filmer och deras boyband-dance-moves var det bästa. Så himla snyggt, och jag älskar att dom driver lite med sig själva. Det är precis så det ska vara.
Det finaste var när alla i pubilken, uppskattningsvis 8000 personer, sjöng första versen i I want it that way. Fatta feelingen!! (That one's for you, Andréa)
2 timmar gick på tok för fort och konserten avslutades med Straight trough my heart och konfettikanoner. Jag fick en jobbig känsla av att de gjorde en riktigt avslutningsgrej för att de inte kommer att producera något mer, jag hoppas verkligen att det var helt fel känsla. Den dagen den sorgen när Backstreet Boys upphör som band.

Jag är väldigt svag för att köpa T-shirts efter konserter jag har varit på. Så efter konserten gick vi till en merchandiseshop som fanns där. Jag hittade en snygg tröja, men det verkade väldigt mycket som att den var slutsåld och jag orkade inte stå där jättelänge för att få veta, så vi gick. Utanför sprang vi dock på en snubbe som sålde oäkta T-shirtar, och dom var både billigare och snyggare så jag slog till! Jag var väldigt nöjd med det.

Sedan gick vi hem och lyssnade på Backstreet Boys till klockan fyra, och pratade om livet. Det är ju det vi är bäst på, Lovisa och jag, att sitta upp till 3-4 på natten och prata. Men det är väldigt trevligt så jag klagar inte.

Det var dock lite segt imorse när alarmet började låta kvart över åtta och det var dags att tvätta. Dock krånglar alltid tvättis med oss när vi ska tvätta på helgerna, för elen till maskinerna var inte på så vi kunde ändå inte börja tvätta före halv tio typ. Men vi körde på och slängde i våra sängkläder och sådär vid kvart över 10. (Tvättiden är slut kl 11.) Då sprang Lovisa ner för att kolla och kommer upp 5 minuter senare med händerna fulla av tvätt och säger med en viskande ton: "Amanda, skynda dig, det är arga tanten som har tiden efter oss och hon är därnere och är jättearg och läskig." Alltså fan vad jag inte vill träffa den kvinnan i en mörk gränd. Hon är så läskig. Hon berättade dock att man tydligen inte kan börja tvätta före 11 på helger och inte tvätta efter 17. Hur ska man veta det, det sitter ju inga lappar därnere om det och H har ju inte sagt ett ord. Dålig grej, men nu vet vi ju det...

Men nu har vi hela lägenheten full med blöta sängkläder och handdukar. Så kan det vara.

Nu sitter jag och dricker min födelsedagscola och snart blir det till att adventsstäda lägenheten. Woho!

/ A

...20 ÅR EXAKT NU!!!!!!

WOOOOOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!